Ute regnar det och jag somnade alldeles för sent och då kändes det så oerhört ovärt att tillbringa totalt en timme på cykel till och från skolan för att ha lektion i en och en halv timme - även om jag hade behövt vara där. Så jag snoozade i två timmar, lagade bananpannkaka, drack kaffe, läste tidningen och plaskade runt kvarteret med hunden. Helt ok. Nu ska jag faktiskt försöka ta tag i lite plugg, ligger så himla långt efter.

 

Jag blir så förbannat jävla trött på att kroppen aldrig vill samarbete. Är yr mest hela tiden och på gymmet flimrar det framför ögonen och lungorna orkar inte med någonting. Antagligen någon kombination av pollenallergi, träning, stress, ångest och dålig återhämtning. Just det där lovade jag ju mig själv, att lyssna på kroppen, reagera och handla vid minsta tecken på överträning - men jag vågar inte slappna av nu, livrädd för att hjärnspökena ska ta över om jag inte fortsätter. För även om jag inte mår bra så är jag tillbaka i form, tillbaka på maxvikterna i både mark och bänk och börjar hitta böjtekniken och har ryggkontakt att dö för och börjar få kontroll över bålmuskulaturen. Liksomfanhelvete.